Utställningen pågår
Pris
DAMM, BULLER OCH FUKT
Maskinerna kom i första hand. Människorna fick anpassa sig. Lönerna var låga och arbetsdagarna långa.
I ett bomullsväveri i slutet på 1800-talet arbetade de anställda i ett evigt buller, många fick sin hörsel förstörd. Men det var dammet som var besvärligast. Det förstörde lungorna.
I taken fanns också sprinklersystem som släppte ner fukt med jämna mellanrum, för att trådarna i väven skulle hålla bättre. Fukten landade inte bara på väven och maskinerna utan också på textilarbetarna, som luktade surt i sina arbetskläder. Det var därför de kallades för surbullar.
Bomullen – en viktig del i Norrköpings textilproduktion. Foto: Micael Wahlberg.
400 ÅR AV TYGPRODUKTION
Utställningen speglar Norrköpings textilhistoria. Med kapital från drivna köpmän och armén som storkund växte textilstaden fram. Norrköping var störst på ylle, sedan kom bomullen. Men läget förändrades under senare delen av 1800-talet och framför allt efter andra världskriget.
Nya material, bättre hygien och ökad import utmanade den konservativa industrin. Krisen blev ett faktum. Fabrik efter fabrik lades ner. De stod snart tomma. Trots det går textilindustrin idag på högvarv, i en annan del av världen.
*Uttalanden hämtade från Bullakandidater, fem textilarbeterskor minns (Projekt Arbetarminnen, Norrköping kommun 1990)