Utställningen pågår
Pris
Vaxdockor, färgstarka målningar och Norrköpingshus som modell
FARVÄL TILL SÖNER I VIKINGATID
Torfrid sveper sin mantel tätare runt sig. Hon står nedanför Syltenberget och ser sina båda söner Åsgöt och Göte vandra bort mot båtarna och männen som väntar. De ska ansluta sig till Ingvars härskara och fara österut. Hon står kvar tills hon inte längre kan urskilja sina pojkar.
Senare låter Torfrid resa en runsten på platsen, till minne av sonen Göte, som aldrig kom tillbaka. Han dog långt hemifrån under det så kallade Ingvarståget, ett av de mest kända vikingatågen under 1000-talet.
PERSONER GER HISTORIEN LIV
I utställningen ”Den första staden” träder fyra personer fram ur historien och hjälper oss att se Norrköping växa och förändras, från vikingatid till stormaktstid.
Den välbeställda Torfrid som reste en runsten på 1000-talet, är en av dem. Du möter också borgmästaren, Gudbjörn smed, från 1300-talet. Han såg till att Norrköping fick sina stadsgränser fastställda.
Sittande i drömmar hittar vi Johan III:s son, hertig Johan. Han planerade slottet Johannisborg på Saltängen i Norrköping, men dog ung 1618, innan slottet var färdigt.
Och slutligen stiger Adrianne de Geer fram, hustru till den driftiga Louis de Geer. Familjen kom till Norrköping med nya idéer från Holland, och bidrog till att 1600-talet blev en storhetstid för Norrköping.
YLLEBRODERIER OCH HISTORISKA DRÄKTER
Trots att föremålen är få från Norrköpings tidiga historia, ger utställningen en färgstark upplevelse av de olika epokerna.
De fyra huvudpersonerna är gjorda som vaxdockor i naturlig storlek, klädda i historiska dräkter med välgjorda detaljer. Ett nyproducerat yllebroderi som gobeläng berättar om Torfrid och runstenen. Målningar och en modell över staden manar fram medeltidens Norrköping, och åskådliggör Motala ströms stora betydelse för utvecklingen.
Vid en modell av slottet Norrköpingshus, som låg mitt i stan i slutet av 1500-talet, tar Gustav Vasas dotter Elisabeth emot med sitt hov.
Utställningen har utformats i samarbete med scenografen Benita Bergfeldt-Löfgren och Östgötateaterns olika ateljéer.