Arbetet Adlar Qvinnan

Har du gått förbi en plats som känns som att den har mer historia än vad den ger ifrån? Det var den känslan vi hade när vi lärde oss mer om spinnhuset som låg på Dragsgatan under 1790 talet.

Spinnhuset är nu mera bortglömt av allmänheten men vi har en vilja att väcka historien om den till liv igen och dela med oss av all intressant information som går att hitta om denna bortglömda plats.

Följ med in i historien och lär dig mer om vad som har hänt i Norrköping förr i tiden och lär dig om saker som du inte skulle vetat om annars.

Vilka är vi bakom denna utställning?

Detta är ett projekt framställt av studenter (Kommunikation, Samhälle och Mediaproduktion) på Linköpings Universitet i samarbete med Norrköpings stadsmuseum. Vi går år två på utbildningen och har i samarbete med Norrköpings stadsmuseum skapat en utställning för att dela med oss av mer information om staden Norrköpings historia med fokus på just Kronospinnhuset.

Var kan du se denna utställning?

Installationen Arbetet Adlar Qvinnan – Norrköpings spinnhus är en konstnärlig ljusinstallation framtagen av studenter på Linköpings universitet och Norrköpings Stadsmuseum. Utställningen finns att se på Norrköpings Stadsmuseum, våning 2,  från 17 maj 2023 till och med 30 november 2023.

Introduktion

Byggnaden som i dag kallas för gamla fängelset stod för att byggas om till bostäder med början 2015. När marken grävdes upp fann man träkistor nedgräva på området innehållande kvinnor och barn, tidigare fångar på anstalten. Visste du att det är ett gammalt spinnhus? Vad som gömmer sig i historien, är 128 år av Norrköpings historia, historia som rör den svenska industrihistorien. Norrköpings Spinnhus som bedrevs i nära relation till industrikvarteret Drags, och från 1790 var detta etablerade kronospinnhus vad som främjade den svenska industriutvecklingen. Men vad är då ett spinnhus?

Vad är ett spinnhus?

Spinnhuset var en arbetsanstalt för främst kvinnor som etablerades för att ge billig arbetskraft för industrier i Sverige innan den industriella revolutionen tog plats i landet. Textilindustrin var viktig för både Norrköping som Sverige överlag, men det rådde brist på ekonomiskt gynnande arbetskraft. I spinnhusen bedrev därav textilindustriellverksamhet i syfte att sysselsätta kvinnliga brottslingar – till en början begränsad till lösdrivare, tjuvar och prostituerade, men med början i juni 1792 anlände fyra vagnar med fångar från Stockholm. Barnamördare och återfalls tjuvar, jobbade sida vid sida med snattare, prostituerade och lösdrivare.

Verksamheten i spinnhuset, som invigdes 1790, bedrevs i tre stora fång- och arbetsselar, vilket innebar att kvinnorna jobbade och sov i samma rum. Övervakningen var hård, då fångarna inte kunde röra sig hur som hällts mellan salarna, vilket likaväl tillät en effektiv produktion vilket var vad arbetsanstalten önskade bedriva.

Kort om spinnhusens historia i Norrköping

Det finns belägg för ett första spinnhus i Norrköping redan från 1600-talet, med största trolighet etablerat någonstans inom ramen av 1699 till -70. Detta skulle då varit beläget vid vad som senare blev känt som kvarter spinnhuset. 1742 etablerades ett andra Spinnhus, ett där det finns betydligt mer information om. Vad som är i behov att beröras är att det var trångt och inte det bästa behandlandet av sina fångar då sjukdomar och farsoter löpte amok. År 1784 godkänner Kung Gustav III byggandet för ett kronospinnhus som står i bättre anslutning till både industriområdet, i närheten av Drags klädesmagnefaktur.

1790 invigdes detta spinnhus som avsedda sysselsätta de som begått mindre kriminala handlingar, så som: lösdriveri, snatteri och prostitution. Två år senare (1792) så blandades dock fängelsets fångas med mördare och återfalls tjuvar, något som kom att kritiseras hårt av bland annat Oscar I Bernadotte (1799 – 1859). 1849 blev det dock en anstalt för livstidsdömda. 1 mars 1918 togs beslutet att tvångsarbetsfångar nu skulle överföras till Landskrona, och dagar senare avslutades fängelsets spinnhusperiod, 128 år som en tvångsarbetes inrättning för kvinnor var till sin ända, och hädan efter var fängelset ett för män.

Varför Spinnhus?

Dem första Spinnhusen var i Amsterdam, och under 1600-talet skall det första ha anlänt till Norrköping i samma våg som Luis De Geer. Spinnhuset som invigdes 1790, var i stor mån ett resultat av sin tid; vad som blev ett slagord för arbetsanstalten var ”arbetet adlar människan”. Den nya inställningen till fängelsearbetet var taget från Nya testamentets tro på förlåtelse och fräsning – tillskillnad från den äldre av hämnd och straff från gamla testamentet.

För att finna övriga förklaringar bortom religion så går det att referera till upplysningens tankar som växt i Europa, en stark framtidstro rotad i människans bättring. Upplysningens pietism kom att vägleda Kung Gustav III nya brottspolitik. Fängelset skulle inte enbart bedrivas för att avskräcka människor från att begå brott utan skulle likt nu agera för att bättra människan. De intagna skulle genom arbetet rensas från den oduglighet och det förfall som var anledning till lösdriveri, tjuveri och prostitution. När kungen förespråkade det nya spinnhuset och rensning av dödstraff kom han att möta hårt motstånd i riksdagen. De städer som inte berördes lika mycket som kungen av upplysningen fortsatte med den gamla avskräcknings anstalten.

Ett tredje argument som kan göras för det nya spinnhuset är att den fyllde en mer praktisk funktion i att utveckla en svensk industrialisering, då den bistod med billig arbetskraft. Norrköpings spinnhus uppfördes i närheten av industri kvarteret Drags av denna anledning.

Livs- och arbetsvillkor

Fängelse och arbetsanstalt, vad väcker det för tankar hos oss? Kanske de om mörka trånga korridorer och celler med ohyra som springer över golvet? Kanske bara ett rum där man sitter och arbetar, kanske inte allt för långt ifrån dagens klädindustrier? När det gäller detta specifika spinnhus så väger ett sannare än de andra, det var ju ändå arbetskraft till fabriken.

Vad fanns och hur levde man?

För att inte ändats ta upp en lång lista med platser så gör det sig värt att konstatera att i sin tid så var detta spinnhus något modernt och betydligt mer humant än både tidigare tvångstraffarbeten och spinnhus. Vid en tid var straffarbetet för de mindre fångarna vanligen gatehållning – kvinnorna fick gå med bojor på fötter, händer och hals för att restriktiva deras rörelser och möjliggöra övervakning när de städa på gator och torg. En liten bjällra eller klocka var satt vid deras person för att vidare förödmjuka dem. Vid bland annat männens tvångarbetshus, så kallade rasphus, var det vanligt att dem arbetade utomhus, oberoende av väder, och om nätterna slängdes in i en kall fuktig håla.

Det tidigare spinnhuset i Norrköping – då, ett som etablerades någon gång under 1740-talet – var inte mycket bättre. Det är så att spinnhusen etablerades för att textilindustrin dels så som ett kvinnogöra, åtminstone självaste produktionsprocessen. Kvinnorna på spinnhuset ägnade sig åt antingen kardningen eller spinning, ett arbete som utfördes inomhus. Men det äldre spinnhuset var ett smittspridet landskap av dålig hygien och smutts, vattnet som togs från strömmen var förorenad med avfall från fabriker, sjukdomar spred sig snabbt som en brinnande löpeld.

Tillbaka till 1790 spinnhuset, som var byggt för att effektivisera arbetet. Här fanns tre stora arbets- och fångsalar, och som beskrivits av bland annat vice pastor Hans Olof Sundelius (när han 1798 besökte spinnhuset) som att vara ovanligt rent och ordningsamt, och speciellt belyste han det höga taket, i sin tid motsvarandes ca 4 meter. På området fanns likaväl ett kyrkorum, ett sjukrum och mer. Maten i sig beskrev vice pastorn som bra för att vara för fångar, men det är något som vi idag skulle uppleva som platt och torftigt och saknar mycket av det som behövs för att få bra näring.

Den goda hygienen på fängelset är intressant att beröra vidare då koleraepidemin som drabbade Norrköping i mitten av 1800-talet inte skall ha spridits på fängelset, bortsett från en vaktmästare. För att beröra det förorenade vattnet som plågade det tidigare spinnhuset, så var det nya byggt på en höjd med vatten strömmande nedanför som ännu inte blivit förorenad av industrin, fönster kunde öppnas och ”frisk” luft kunde cirkulera genom lokalerna. Arbetet utfördes mellan klockan 4 till 22 de flesta dagar i veckan, pauser utlystes här och var, men vad som än gör sig värt att bemärka på nytt är att det rör sig om ett fängelse, ett som tog avstånd som enbart brottspreventivt genom skrämsel och sökte att ädla människan genom arbetet.

De begravda arbetarna

När man 2015 grävde i området kring fängelset påträffades flertalet skelett från kvinnor och barn. Det har nu konstaterats att det var gott om kvinnor på anstalten, och för att fylla i hålet om varför de hamnade i marken bredvid anstalten så är det inte komplicerat. Kvinnor dog på anstalten, antingen var det tidens dåliga förutsättningar utspridda över 128 år, sjukdomar som lunginflammation, då det om vintrarna blev låga temperaturer, kanske var det till och med arbetsförhållandena på spinnhuset då fångarna arbetade vardagar från klockan 4 på morgonen till klockan 22 inpå natten, fram till middagen på lördagen och vila på söndagen. Kan det varit näringsbrist då maten för det mesta bestod av mat på mjöl, eller av ålder.

Det finns många anledningar till att döden kunde förekomma, men varför begravdes de inte på kyrkogårdar, varför blev de kvar? Den senare frågan är lättast att besvara, det fanns ingen att ta hand om deras kroppar, eller så ville familjerna bara inte ta hand om dem, för det var hur begravningen fungerade, familj och släktingar tog hand om den döde och ordnade begravning, men om det ingen fanns blev det ner i marken vid anstalten.

Men vart kom då barnen ifrån? En del barn följde med sina mördar till fängelset, andra föddes där och dog då det inte var optimala förhållanden att växa upp i, det var vanligt med oäktingar, det var vanligt att de föddes på anstalten likt så, och det fanns helt enkelt ingen som tog hand om dem när de dog. Under 1800-talets första hälft var många fångar gravida när de anlände till fängelset, ett 60-tal barn skall ha födds under perioden 1815 – 1842, och många skall ha dött inte långt efteråt. Från 1 maj år 1816 tillät Kungl. Maj:t att mindre barn fick följa med sina föräldrar till fängelset och i början av 1824 var 14 av de 192 intagna barn.

Brott och straff

Den liberale juristen Johan Gabriel Richert, var en av de första att förespråka Philadelphiasystemet; då man trodde att fångarnas redan fläckade natur rengjordes av ångrande – men som med sisyfusarbetet – på nytta skulle komma infekteras. Liberala kritiserade att fångar med varierande grad av kriminalitet påverkade varandra, då man ansåg att mördare och återfalls tjuvar kom att ”lära upp” de mindre brottsliga lösdrivare, snattare och prostituerade. År 1849 resulterade detta därför i att man ändrade riktning på verksamheten, namnet Straff- och arbetsfängelset för kvinnor togs där efter i bruk då det uteslutet skulle förekomma livstidsdömda kvinnor på fängelset.

Ett straff som återupprepats utlysas och drabba fångarna var det så kallade ljus- och mörk cell. Denna straffmetod utlystes då man sökte rena kriminella genom ånger i kontrast till hot om våld som tidigare varit det som förespråkats. Mörk cell är tydlig i vad det innebar, total isolering utan ljus, då personen lämnades själv i mörkret för att tänka över sina brott och synder och genom ångern bättra sig. Vad ljuscell medgav för förhållanden av den intagne är mindre givet, det troligaste är dock att det innefattade total isolering men man fick än tillgång till ljus. Möjliga bihang till straffet kunde vara att olika bekvämligheter som lakan fråntogs fången vid auktionerat straff. Dessa straff talar dock om något som är intressant när vi rör oss emot dem två första Bernadotte kungarnas brottspolitik.

Kung Karl XIV Johan förespråkade än att hålla det gamla fängelsesystemet, något som sonen Oskar motsatte sig, (bland annat i den anonymt publicerade boken Om straff och straffanstalter, eller den Gula boken som den kom att kallas) med liberalernas oförväntade stöd, då han likt väl önskade att genomföra Philadelphia systemet i Sverige. Under 1800-talet började fängelset i Philadelphia och Auburn i USA bli modeller för hur fångvården kunde tänkas bli, inte minst i Sverige.

Philadelphia systemet förespråkades av flertalet liberaler, med oväntat stöd av Prins (senare Kung) Oskar I och innebar närmast total isolering, de intagna arbetade och sov i enskilda celler. Denna modell kom att bli den dominerande fängelseformen i Europa och i näst intill hela Sverige. Medan den då regerande kungen Karl XIV Johan önskade bibehålla det verkställda systemet med arbetshuset – som påminde mer om Auburn systemet.

Auburnsystemet i sin tur innebar att fångarna sov i enskilda celler under natten, även kallade ”nattceller”, och arbetade tillsammans på dagtid (under tystnad). I USA uppkom framför allt fängelser uppbyggda enligt Auburnsystemet. I Sverige tillämpades i stället byggandet av cellfängelser enligt Philadelphiasystemet, men det fanns några undantag, som Spinnhuset.