Museernas vårmöte 2018

Varje år träffas 500 museimänniskor någonstans i Sverige för att mingla, nätverka och samtidigt försöka bygga upp en yrkesidentitet i en för övrigt kall och oförstående värld. I år träffades vi i Malmö och temat var ekonomi och politik och slagordet Räkna med museerna! Trots en käcka slogan brukar den här typen av sammankomster innehålla en del självpiskning i en bransch med dåligt självförtroende.

Första dagen försökte ändå en chefsekonom från Nordea ingjuta lite hopp i skaran. Hon menade att utbildning och kultur är det viktigaste Sverige har att erbjuda, något som tagit oss till toppen i alla undersökningar om det bästa landet att leva i. Sedan kom ett lite krångligt resonemang som verkade gå ut på att vi som land borde låna till att investera och konsumera mer kultur och utbildning, medan man som individ ska vara lite mer försiktig med sånt. Hennes skor såg dyrbara ut.

Andra dagen dök en dansk kulturbyråkrat upp och redogjorde för en drastisk neddragning på antalet museer i Danmark plus att alla institutioner tydligen ska få 2 % minskning av sina budgetar varje år på obestämd tid. Om jag kunde tyda hans danska rätt menade han dock att detta var bra och att det skulle få alla museer i Danmark att tänka över sitt uppdrag, innehåll och, i slutändan antar jag, om de över huvud taget hade något existensberättigande. ”Museer är för någon, inte om något” var hans devis.
Som kontrast dök en energisk tjej upp som presenterade ett förslag på ett helt nytt museum med nationellt ansvar som ska byggas i Malmö, Rörelsernas museum, ett museum om demokrati och invandring/integration. Kuhnke har gett nya miljoner till vidare projektering. En fundering: att politik och invandring/integration hör ihop är självklart men hur kommer ordet demokrati in? Vem ska demokratiseras?

Tredje dagen presenterade Riksantikvarierämbetet en undersökning de gjort där 425 tillfrågade museer själva fick skatta vad som de ansåg var det viktigaste för att nå ny publik. Flest svarade att folk hade svårt att hitta till dom, så bättre marknadsföring behövdes. Ämbetet hade också tittat på vad ny internationell forskning säger om saken. Enligt forskarna vill publiken ha mer delaktighet och relevans. Just det kom sist på museernas lista över hur man hittar nya besökare.
Som avslutning talade en forskare från Lund om faran med ”branding” för museer. Ett starkt varumärke är nog bra och något som regions- och kommunalpolitiker gillar, men om varumärket hotas eller utsätts för kritik kan det vara svårt att försvara för en institution där offentlighetsprincipen gäller. Transparens och ett starkt varumärkesbyggande är svårt att kombinera, menade han.

/Anette Kindahl, intendent